Att ha en stark bålmuskulatur som kampsportare är a och o. När jag pratar om bålstyrka
menar jag inte hur många situps man orkar eller om man har ett synligt "sexpack"
eller inte. Båda dessa är helt irrelevanta för en kampsportare rent utövarmässigt.
Visst kanske det är coolt att ha en snygg mage samt ett stenhårt sexpack men inget
av dessa kommer göra er mer framgångsrika i ringen.
För att få fram ett tydligt sexpack behövs egentligen ingen direkt träning av magmuskulaturen
överhuvudtaget. Det krävs bara en låg kroppsfettsprocent. Generellt kan man säga
att runt 10% kroppsfett räcker för att dessa ska träda fram.
Nej bålstyrka är så mycket mer än bara hur magen ser ut och övningen jag tar upp
i detta nummer ställer stora krav på koordination, rörlighet, styrka, och balans.
För många är som jag nämnde tidigare magmuskulaturen synonymt med den raka ytliga
magmuskeln (m. rectus abdominis) och dess form som vid en låg kroppsfetts
procent liknar ett sexpack. Detta är bara en del av sanningen. Den raka ytliga magmuskeln
tränas genom att böja bålen framåt till exempel genom situps, crunches med mera
och i denna muskel är de flesta kampsportare generellt sett rätt så starka och uthålliga.
Värre är det med de sneda magmusklerna (
m. obliquus internus abdominis och m. obliquus
externus abdominis). Dessa är generellt sett hos de flesta kampsporta
re outvecklade och inte alls lika starka och uthålliga som den raka bukmuskeln.
Det är primärt de sneda magmusklerna som övningen i detta nummer stimulerar då dessa
primärt är rotationsmuskler och rörelsen som övningen skapar är just bålrotation.
Både den raka raka magmuskeln och de två sneda magmusklerna ingår i den ytliga gruppen
magmuskler. Senare i denna artikelserie kommer vi även gå igenom hur man tränar
den djupa gruppen. Muskeln som ingår i denna benämns
m. transversus abdominus
och har ingen direkt rörelserelaterad funktion utan ansvarar för stabilitet och
kontroll. Ni har säkert hört talas om "bålstabilitetsträning" och med det menas
grovt förenklat träning av denna muskel men som sagt mer om detta i senare nummer.
Nu när vi gått igenom anatomin lite förenklat är det dags att ta en titt på den
första övningen i denna artikelserie. En övning som säkert de flesta känner till
men kanske inte exakt vet hur, när och varför den ska utföras samt vid vilka skador
den absolut inte får utföras.
STÅENDE BÅLROTATION MED SKIVSTÅNG
Primära muskler som tränas
E.
m. Obliquus externus abdominis (Yttre sneda bukmuskeln)
Roterar bålen åt motsatt håll (Kontralateralrotation) Ensidig funktion
Böjer bålen framåt (Flexion)
Lutar bålen åt sidan (Lateralflexion) Ensidig funktion
Tippar bäckenet bakåt (Minskar lordosen)
Ökar buktrycket (Ökar det intraabdominella trycket)
m. Obliquus internus abdominis (Inre sneda bukmuskeln)
Roterar bålen åt samma håll (Ipsilateralrotation) Ensidig funktion
Böjer bålen framåt (Flexion)
Lutar bålen åt sidan (Lateralflexion) Ensidig funktion
Tippar bäckenet bakåt (Minskar lordosen)
Ökar buktrycket (Ökar det intraabdominella trycket)
Primära assisterande muskler
m. Latissimus dorsi (Stora breda ryggmuskeln),
m. Erector spinae
(Ryggsträckaren),
m. Rectus abdominis (Raka bukmuskeln),
m. Transversus
abdominis (Djupa magmuskeln)
Eftersom i stort sett alla rörelser utgår från bålen är det en fördel att ha en
stark och vältränad sådan om det är kamsport man sysslar med. Detta gäller såklart
i andra sporter samt även i vardagen för oss vanliga dödliga men det blir extra
tydligt om en kampsportare har en svag och otränad bålmuskulatur.
Man ser det lättast på att han/hon inte får upp någon riktig fart i sin slag och
sparkar. Såväl slag som sparkar tar sin början med att bålen anspänns och beroende
på hur slaget/sparken ser ut så aktiveras olika delar av magen.
Majoriteten av slagen/sparkarna som sker har en rotations komponent och denna rotation
sker bland annat genom att de sneda magmusklerna kontraherar sig och aktivt roterar
bålen.
I denna övning är det av yttersta vikt att
utgångspositionen är korrekt
för är denna inte korrekt tappar övningen mycket utav sin effekt och skaderisken
ökar markant.
Utgångsposition
Ställ en skivstång mot ett hörn eller liknande
Ställ dig höftbrett
Böj lätt i knäna
Greppa stången med nästan helt raka armar
Slappna av i axlarna och se till att skuldran är sänkt
.
Övningsutförande
Starta rörelsen genom att föra armar åt vänster och låt bålen följa med
Vänd rörelsen när maximalt rörelseutslag uppnåtts. Oftast är detta när vänsterarmen
slår i vänstra sidan av bålen/flanken
Du vänder rörelsen genom att spänna höger sidas sneda magmuskulatur
Fortsätt förbi rörelsens mitt och gör likadant fast åt höger
Vänd rörelsen när maximalt rörelseutslag uppnåtts. Oftast är detta när högerarmen
slår i högra sidan av bålen/flanken
Glöm att att föra ett aktivt fotarbete så att inte fötterna står fastklistrade i
golvet
Upprepa önskat antal gånger
.
Vanliga misstag
Armarna utför rörelsen istället för att bålen aktivt roteras
Man använder ett för litet rörelseutslag vilket gör att inte musklerna belastas
i sin fulla längd
Man har raka knäleder vilket påfrestar dessa i stor utsträckning
Man har inget aktivt fotarbete vilket belastar fotlederna i stor utsträckning och
dessutom begränsar övningens rörelseutslag
Man har helt raka armar vilket sätter onödig stress på bicepmuskeln
Man har stången för långt ifrån sig
Man har stången för nära sig
För snabbt tempo vilket gör att utförandet blir lidande
Det finns flera olika sätt att utföra denna övning. Detta är det utförande jag rekommenderar
då det har en låg skaderisk, stimulerar rätt muskler och undviker inkoppling av
andra assisterande muskelgrupper.
Angående tempot i övningen rekommenderar jag att man som nybörjare börjar med ett
långsamt tempo om cirka 2 sekunder åt vänster följt av 2 sekunder åt höger.
När man behärskar övningen finns det inget som säger att man inte får gasa på lite
och utföra den mer explosivt utan det är nästan att föredra men detta kräver att
man verkligen har full koll på tekniken.
Denna övning är relativt säker för de allra flesta men personer med följande ryggdiagnoser
ska inte utföra den.
* Diskbuktning
* Diskbråck
* Kotglidning
* Nervinklämning